Trettio år har gått sedan det stora genombrottet då Anna-Lotta Larsson debuterade som Anna i Värmlänningarna. Karriären har fortsatt med teater, film och i huvudsak musik som soloartist eller i samarbete med exempelvis Björn Skifs, Ronny Eriksson, Johan Stengård och Göran Fristorp. Anna-Lotta Larsson möter en publik som tycker om vackra sånger som berör och ger under våren ut sin 10:e soloplatta.

För många är Anna-Lotta Larsson "Anna" i "Värmlänningarna" .Den rollen var också hennes genombrott för den stora TV-publiken 1980, även om hennes TV-debut faktiskt inträffade redan 1973 då hon vid 19 års ålder framförde två sånger i Siewert Öholms program "Blå Vägen". Anna-Lotta har fortsatt spela rollen som "Anna" nästan varje sommar då "Värmlänningarna" sätts upp i Ransäter, vilket bidragit till den starka kopplingen till rollfiguren.

Anna-Lotta har sina rötter både i den värmländska och norrländska myllan. Hon är född i Karlstad, men flyttade snart med familjen till Norrbotten. Flytten gick först till Luleå och vid 7 års ålder vidare till Öjebyn, 6 km norr om Piteå.
Hon växte upp i ett musikaliskt hem. Mamma var sånglärare och pappa fiollärare på Framnäs Musikskola. Hennes musikaliska inriktning var också till en början klassisk. Anna-Lottas musikintresse vaknade, av förklarliga skäl, tidigt. Som många andra barn tog hon pianolektioner, men vid 19 års ålder beslutade hon sig för att helhjärtat ägna sig åt musiken.
Hon utbildade sig till sångpedagog på Framnäs Musikskola och kom därefter in på Operahögskolan i Göteborg. Det innebar 3 års intensiv musik- och teaterutbildning, men flytten till Göteborg skulle också betyda upprinnelsen till genombrottet. Operahögskolan låg nära TV-huset och Anna-Lotta blev inbjuden att sjunga hos Lennart Hyland i "Go'morron Sverige" . Det var nu anbuden började trilla in.
Rollen som "Anna" i TV-produktionen av "Värmlänningarna" fick hon sista året på
Operahögskolan. Kort därefter kom erbjudande om en stor roll, som Pingvinen, i musikalen "Animalen" på Malmö Stadsteater (1980 - 82).

Därefter blev det TV igen med en roll i produktionen om Carl Jonas Love Almqvists liv, och kort därpå en roll i "Pratkvarnen", som ingick i en Offenbachserie. Anna-Lotta fick därefter spela "Ludmilla" i Tage Danielssons egen uppsättning av "Animalen" på Oscars. Det innebar också flytt till Stockholm.

1982 gjorde Anna-Lotta den svenska rösten till Disney's "Snövit " och senare rävhonan "Vixie" i "Micke & Molle".
1983 kom att bli ett spännande år med många musikaliska upplevelser. Som medlem i "Little Mike & The Sweet Soul Music Band " framträdde hon på "Atlantic" och sjöng blues för första gången. Under våren turnerade bandet flitigt.

Tillsammans med Eva Remaeus framförde hon "Kärlekssånger i Vinternatten" på Pelikan. Hon hade en liten roll i filmen "Göta Kanal" och medverkade i Peter Schildts uppsättning av "Pariserliv", som direktsändes för TV.
1984 spelade Anna-Lotta "Maria" i Parkteaterns uppsättning av "West Side Story".
Det här året fick också Anna-Lotta en egen TV-show, producerad och regisserad av Mikael Ekman. Showen innehöll sångnummer och sketcher skrivna av Rolf Börjlind. Bland övriga medverkande sågs Sten Ljunggren. TV-showen blev Sveriges bidrag i Montreux-festivalen följande år. Anna-Lotta kunde själv inte åka dit på grund av ett intensivt turnerande med Soulbandet.

En annan rolig utmaning det här året var programledarskapet tillsammans med Sven Wollter
i sommarkvällsprogrammet "På Galejan", som direktsändes från Djurgården med artister, sketcher och intervjuer .
Detta år fick Anna-Lotta även motta årets "Kasperpris" som utdelades av Christina Jutterström, dåvarande chef på Dagens Nyheter.
1984-85 medverkade Anna-Lotta också i Björn Skifs "c/o Ansgar Winsch" på Börsen .Det blev en hektisk period med fem föreställningar i veckan.

1985 släpptes hennes första album "Natt efter natt", som innehöll såväl gammalt som nyskrivet material. Det här året inleddes också samarbetet med Göran Fristorp genom en turné i Småland.

1986 kom det andra albumet, "A piacere"
Anna-Lotta, Göran Fristorp och Peter Ljung bildade en efterfrågad trio, vilket gjorde att det blev många konsertturnéer från norr till söder. Det var ett mycket uppskattat konsertinslag med en trogen publik som återkom varje år. Varje jul genomfördes konserter med lokala körer för fulla hus. De blev närmast en institution i kyrkor och konserthus i hela Sverige, vilket har inneburit en fast turnéplan varje år .
Efter 15 års samarbete har nu Anna-Lotta och Göran valt att gå skilda vägar.

1989 kom album tre "Vädur", en sorts dokumentation av det intensiva konserterandet med pianisten Peter Ljung. Redan året därefter, 1990, kom den fjärde skivan "Tidvatten" med titelspåret skrivet av Peter LeMarc, och 1992 släpptes hennes femte skiva som också fick heta "Fem".
Det här året var Anna-Lotta med i kulturevenemanget "Sista Skriket" både på kulturhuset och som serie i TV, med texter av Rolf Börjlind och medverkan av bl. a. Carsten Regild, Ola Magnell, Mats Ronander och Stefan Sauk. Hon var också med i några produktioner för TV, bl.a. i Hasselserien och i "Det är du som bestämmer".
På hösten spelade Anna-Lotta "Körledaren" i Södra Teaterns uppsättning av "Zorba" med bl.a. Tomas Bolme. Följande år spelade hon häxa i den norska filmen "Kvitebjörn Kong Valemon".

1995 gav Anna-Lotta ut albumet "Jag ser dig i smyg", som var en hyllning till svenska kompositörer. 1996 inleddes samarbete med Ronny Eriksson med TV-serien "Lid i natt", följt av "Bondånger" 1997 och "Bondånger 2" 1998 för TV.

Albumet "Just vid den här tiden" kom ut 1998 fick ta sin tid, eftersom både Anna-Lotta och Peter LeMarc ställer höga krav på sin musik. Redan 1989 körade Anna-Lotta på en av Peters skivor och hösten -94 inbjöds Anna-Lotta att sjunga tillsammans med Peter på "Tess". Det var egentligen då som idén om ett helt album, där Anna-Lotta sjunger Peters sånger, föddes. Mikael ”Nord” Andersson var arrangör och producent och Kjell Andersson blev konstnärlig rådgivare.

1999 medverkade Anna-Lotta i TV 4 såpan "Nya Tider" i rollen "Paula".

Sommaren 2002 turnerade Anna-Lotta tillsammans med, först saxofonisten Johan Stengård, och sedan tillsammans med Jojje Wadenius. Dessa båda konstellationer vann stort gehör och uppskattning hos publiken.

Hösten 2002 gjorde Anna-Lotta konserter med symfoniorkestrar, storband , stråkkvartett och kör. I september kunde man se Anna-Lotta i två program med Kjell Lönnå som programledare av "Sången är din". Hon gjorde också rösten till "Nani" i den nya Disneyfilmen "Lilo & Stitch”.

I juni 2003 släpptes samlingsskivan "Tidlöst" som innehåller 17 ballader 1985 - 2003. Den blev
Anna-Lottas första guldskiva.
Sedan medverkade hon som programledare i SVT:s
"Har du hört den förut?".
Under sommaren gjorde Anna-Lotta också konserter tillsammans med Martin Östergren och medverkade i "Speldosa" med Björn Skifs, Lena Philipsson och Martin Stenmark.

2004 släpptes Anna-Lottas nionde soloskiva "Känn en doft av kärleken" och hon ledde återigen TV-succén "Har du hört den förut"? Som kuriosa kan nämnas att programmet hamnade på tittartoppen med mer än 1.4 miljoner tittare.

Mellan åren 2004-2009 har Anna-Lotta turnerat flitigt i hela Sverige. Det har blivit många solokonserter i både kyrkor och konserthus. Samarbetet med Göran Fristorp återupptogs 2005 efter några års uppehåll med både sommarkonserter och långa julturnéer i hela landet, nu senast 25 julkonserter på 25 dagar 2009. 

Hösten 2005 jobbade Anna-Lotta tillsammans med Ronny Eriksson i hans nyskrivna musikföreställning "Kärleksånger" både på Scalateatern i Stockholm och på Folkan i Göteborg. Sedan turné våren 2006 i hela landet. 

2006 gjorde Anna-Lotta en konsert i Bangkok tillsammans med Göran Fristorp och pianisten Andreas Landegren som Anna-Lotta samarbetat med sedan 2003. 

2007 gjorde Anna-Lotta en nyårskonsert i Thailand (Bangsen) med pianisten Martin Persson. Sommaren 2008 blev hektisk med både sommarturné och filminspelning.
Filmen hette "Karaokekungen" och hade premiär hösten 2009. Fina recensioner i SvD. 

Sommaren 2009 turnerade Anna-Lotta och Andreas tillsammans med Huaröds Kammarorkester under ledning av Mats Rondin i Skåne.